allido

New York, New York. Snap vad coolt! Jag har sett allt som finns att se i Manhattan, vandrat över Brooklyn Bridge, åkt subway, ätit bröd i Central Park, tittat ut över ingenting vid Ground Zero och fotat frihetsgudinnan på ganska nära håll. Times Square var blinkigare än något annat jag sett som inte varit på tv och Grand Central var så stort att jag utan problem hade kunnat gå vilse.
   Igår såg vi en man som satt och tittade på hemgjorda porrfilmer i sin iPhone. Han höll upp den så att vi råkade se från väldigt långt håll. Då blev vi rädda och fick ta en omväg. Det är tydligen sådant man håller på med här i New York. Tur att vi snart ska vidare.
   På bilden nedanför ser ni mig och min pojkvän utanför en trendig affär mitt i the city. Det är väldigt varmt, därav hans bara överkropp. Vi träffades under en shoppingtur i Soho men han bor i Boise i  Idaho och flyger tillbaka dit bara några dagar efter mig (vilket var en väldig tur, annars hade vårat förhållande varit ganska misslyckat. Boise ligger för övrigt en timme från Parma där jag ska bo). Han heter Chuck och är nitton. 

Let me get you a spoon so you can eat my ass.

Jaha nu sitter jag här i soffan för sista gången på ett år. Det känns skönt, den är väldigt mjuk. Om ett dygn sitter jag på planet och stör de andra passagerarna. Ojoj. Tack för världens finaste avsked, det gav allting till ett perfekt avslut. Fast det är ju inte ett avslut bara en början. Ett nytt kapitel! (Clichée)
   Anyway, håll koll på bloggen och skriv massor till mig på facebook. Tänk gärna lite på mig när jag sitter där på planet också. Jag är tillbaka om tio månader och då vill jag träffa alla (!) igen. Jag skriver så fort jag får tillfälle. Skriv någon kommentar så jag vet att ni har läst och att ni lever.

Midnattsloppet om två timmar! Wish me luck. Jag och Sara startar samtidigt, men jag vet inte med hur långt mellanrum vi går i mål. Kom igen Frida! (Kom igen Sara). 

Okejokejokejokejokej, mindre än hundra timmar kvar. BIT IHOP. Djupa andetag. Ogenabanda. Sai shen. Tankar på Humla. Nu känns det bra.
   Jag har åtminstone lånat massa skivor av Sara, det blir nog ännu bättre om jag lyssnar lite på dem. Mmmmm. Ösregnet idag påminde mig om hur mysigt det kan vara att sitta inomhus och till exempel se på film. Jag ska nog ta en liten titt på Låt den rätte komma in när jag är klar med detta. Ja nu sitter jag alltså här. Min sista kväll ensam innan jag åker. Det känns inte riktigt som om jag utnyttjar den ordentligt men jag vet inte vad jag ska göra. Så det blir film.

Sex dagar. Sex dagar! Gaaaaah. Försöker andas. Satt och bölade på bussen hem från Skansen idag och ville inte åka ifrån min bebis. Hon måste nog med helt enkelt. Inget annat känns lika jobbigt att lämna så varför känns det som om det blir ett stort hål i magen när jag tänker på ett år utan henne? Jag menar jag klarar mig bra utan skolan och alla kompisar kommer jag ju tillbaka till (självklart kommer jag sakna er alla jättemycket men vi kan ju hålla kontakten bra ändå och sedan ses vi när jag kommer hem) men jag vet inte hur det ska gå med Humla när jag bara lämnar henne. Det känns jättefel. Nu blev detta ett kärleksinlägg till en häst: Förlåt mig alla hästhatare. Titta inte på den vackra bilden nedanför. Jag hoppas att någon tar hand om min stjärna och att hon inte bara glöms bort. Nu är det bäst att jag slutar skriva innan jag börjar gråta igen. Bebis bebis bebis.

Jag har gjort mina första scrapbookingsidor. Jag är fett stolt. Det blev inte jättefint men jag är nöjd ändå. Annars har jag då varit med bebis hela veckan, även varit lite mer kassa. Yeeaaaah. På torsdag ska hon duschas för första gången i sitt liv. Får se vad hon tycker om det (jag tror hon kommer bli lite rädd, men jag ska vara försiktig).
  Fel kom och hälsade på mig på jobbet (även Hanna) och fick se min vackra bebis. Hon blev förundrad över hur onaturligt vacker Humla är. Jag förstår henne. Sedan lekte vi lite i både Kärrtorp och Enskede och det var mycket kul att träffas. Det är nu tjugo dagar tills jag åker och jag vill hinna träffa alla en gång till innan jag åker. Så hör av er om ni är hemma! LYD!
 

Sista dagen i USA. Vad ska jag säga? Det var helt underbart i Summerland och lite synd känns det att åka. Vill sno med mig en viss persons iPod med en massa ägiga låtar. Det blir Spotify för hela köret nu. Trots various resor runtom i Europa måste jag erkänna att detta var den bästa semestern ever. Vilken tur att jag inte stannade hemma. Det går inte att beskriva såhär men BOY har jag mycket att berätta om när jag kommer hem. Som sagt glömde jag kamerasladden i Sverige men när jag kommer hem blir det bilderbilderbilder. Nu ska vi iväg till våran sista - och första - dag på stranden (vi är tilbaka i Boca) och förhoppningsvis åker vi in en sväng till Miami.

XXX