Jag vet vad jag gjorde den här sommaren
Sex dagar. Sex dagar! Gaaaaah. Försöker andas. Satt och bölade på bussen hem från Skansen idag och ville inte åka ifrån min bebis. Hon måste nog med helt enkelt. Inget annat känns lika jobbigt att lämna så varför känns det som om det blir ett stort hål i magen när jag tänker på ett år utan henne? Jag menar jag klarar mig bra utan skolan och alla kompisar kommer jag ju tillbaka till (självklart kommer jag sakna er alla jättemycket men vi kan ju hålla kontakten bra ändå och sedan ses vi när jag kommer hem) men jag vet inte hur det ska gå med Humla när jag bara lämnar henne. Det känns jättefel. Nu blev detta ett kärleksinlägg till en häst: Förlåt mig alla hästhatare. Titta inte på den vackra bilden nedanför. Jag hoppas att någon tar hand om min stjärna och att hon inte bara glöms bort. Nu är det bäst att jag slutar skriva innan jag börjar gråta igen. Bebis bebis bebis.
XXX
Oj vet du vad? Jag tänkte kommentera den här bilden innan du sa det till mig. Jag tänkte skriva att jag kunde ta hand om din häst, men jag tror att jag sen kom på att fan det kan jag inte alls och där sket sig hela kommentaren. Puss
