Saved

Jag sov gott inatt för första gången på väldigt länge. Jag har hamnat i världens finaste familj (mamma, bror och syster) och trots att jag bara varit här i mindre än ett dygn känner jag mig hemma. De är så snälla och söta och underbara. Men det gör så ont att inte få uppleva Parma något mer. Jag saknar dem så att det värker i bröstet, speciellt Layne. Hela min värld fanns i Parma och sedan rycktes jag bort därifrån. Jag önskar att jag hade fått säga hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0