allido

Nu när chocken har lagt sig har jag kommit på en lista med massa bra grejer angående min framtida familj och boplats.
1. Eftersom staden är så satans liten kommer det bli asnajs att övningsköra eftersom det knappt finns bilar och därmed ingen trafik. Jag kan ta körkort snabbt som attan, yihaa!
2. De två äldsta systrarna är 13 och 14 (kanske 14 och 15 när jag kommer) så chansen är ganska stor att vi kan springa runt och låna kläder av varandra, vilket innebär att jag inte behöver köpa så mycket kläder, vilket innebär att jag sparar massa pengar, vilket innebär att jag har sparkapital till en del (om än väldigt liten del) av en egen lägenhet sedan när jag kommer hem. F l y t t a  h e m i f r å n.com
3. Om jag får lust att leka dagisfröken eller frisör är det bara att utse några offer.
4. Jag misstänker att de är spansktalande, så jag kan utvidga mina språkkunskaper inte bara inom engelska och få mvg i spanska när jag kommer hem. Yeah. Soy tan lista, jaja!

5. Jag kommer bli Känd och Eftertraktad på skolan som bara har 280 elever och få massa kompisar och vara värsta exotisk (I wish). Mmm. Har jag tur hittar jag en söt pojke som kan skjutsa mig till skolan så jag slipper åka skolbuss.
6. Så länge jag fortfarande åker skolbuss kan vi ha allsång hela vägen till skolan och skriva egna låtar och komma med i Melodifestivalen när jag tar med mig hela skolan hem till Sverige.
7. Jag kan bli Cheerleader och vifta med såna där söta pompoms (euw) och sedan när jag kommer tillbaka till Sverige kan jag operera fast dom på mitt huvud och döpa om mig till Musse Pigg.
För att nämna några.

Som ni ser har jag absolut accepterat allt angående den bonniga staden och den enorma familjen och nu vill jag bara åka!!! Sommar snart? Ja, tack! Jag har redan börjat fundera på vad jag ska ha med, vad jag ska lämna kvar, vad jag ska köpa till familjen och hur jag ska göra när jag träffar dem första gången. Krama? Skaka hand? Säga mitt namn? Det kan de ju redan. Gaaah, 11e augusti, hurry up!
  Jag har pratat med Gunilla på jobbet och hon har sagt att jag absolut kan ha kvar platsen, det finns ju ett gäng som bara jobbar på sommaren ändå och jag är ju tillbaka till juni/juli. Bort med mörka kvällar och regniga dagar COME GET ME, SUMMER.

Om bristen på bilder skapar misstankar kan jag bara försvara mig med att jag fortfarande skriver på familjens gemensamma dator men pappa har sagt att det finns en chans att någon mirakeldoktor kan återkalla mina filer från dödens djupa avgrund och skänka min kära dator livets ljus tillbaka. Än finns det hopp. Idag är jag glad och full av förväntningar och längtan.

XXX
frida