allido

Idag är det min namnsdag, wei! Inte för att vi någonsin firar namnsdagar men det kändes lite bra ändå. Dagen till ära är jag så pass förkyld att skolan kändes livshotande och jag var tvungen att stanna hemma. Ah, me...
   Jag har pratat med några andra flickebarn som ska åka till Idaho samtidigt som jag. Alla ska till någon större stad, såsom Idaho Falls, vad det verkar. Här sitter jag och har lilla byn att se fram emot. Well, well. Jag kommer säkert ha massa fördelar med att bo där. Ehum. "Gud ville att jag skulle komma dit" (quoting Carolas Gud ville att jag skulle vinna).
   Idag har jag varit en pluggis och gjort klart min labbrappot, gjort det mesta på mitt fysikarbete och skrivit drygt en halv a4 om Kapplöpningen om Afrika. Frida  ä g e r. Det skulle inte sitta fel med lite mörk choklad just nu. Eller en semla. Glääh (dreglar - tänk er Homer). 



   Det är världens finaste väder, men jag pallar inte gå ut. Fryser här inne där det är säkert tjugo grader. Solen gör mig glad i alla fall. På lördag åker vi till Champoluc, jag hoppas det är sol där också. Packar ner alla mina sockor så jag har om det skulle bli snöstorm. Aaah, Alperna. Jag fattar dock inte om de snackar franska eller italienska där men det ligger ju faktiskt i Italien så har jag tur kanske jag kan snacka lite med dem. Kanske beställa en fårtunga eller nåt till Hampus. Hehe.
  Nu ska jag packa lite mer, njuta lite av vårvädret och kanske läsa lite i min oerhört spännande bok.

PUSS XXX

Nu när chocken har lagt sig har jag kommit på en lista med massa bra grejer angående min framtida familj och boplats.
1. Eftersom staden är så satans liten kommer det bli asnajs att övningsköra eftersom det knappt finns bilar och därmed ingen trafik. Jag kan ta körkort snabbt som attan, yihaa!
2. De två äldsta systrarna är 13 och 14 (kanske 14 och 15 när jag kommer) så chansen är ganska stor att vi kan springa runt och låna kläder av varandra, vilket innebär att jag inte behöver köpa så mycket kläder, vilket innebär att jag sparar massa pengar, vilket innebär att jag har sparkapital till en del (om än väldigt liten del) av en egen lägenhet sedan när jag kommer hem. F l y t t a  h e m i f r å n.com
3. Om jag får lust att leka dagisfröken eller frisör är det bara att utse några offer.
4. Jag misstänker att de är spansktalande, så jag kan utvidga mina språkkunskaper inte bara inom engelska och få mvg i spanska när jag kommer hem. Yeah. Soy tan lista, jaja!

5. Jag kommer bli Känd och Eftertraktad på skolan som bara har 280 elever och få massa kompisar och vara värsta exotisk (I wish). Mmm. Har jag tur hittar jag en söt pojke som kan skjutsa mig till skolan så jag slipper åka skolbuss.
6. Så länge jag fortfarande åker skolbuss kan vi ha allsång hela vägen till skolan och skriva egna låtar och komma med i Melodifestivalen när jag tar med mig hela skolan hem till Sverige.
7. Jag kan bli Cheerleader och vifta med såna där söta pompoms (euw) och sedan när jag kommer tillbaka till Sverige kan jag operera fast dom på mitt huvud och döpa om mig till Musse Pigg.
För att nämna några.

Som ni ser har jag absolut accepterat allt angående den bonniga staden och den enorma familjen och nu vill jag bara åka!!! Sommar snart? Ja, tack! Jag har redan börjat fundera på vad jag ska ha med, vad jag ska lämna kvar, vad jag ska köpa till familjen och hur jag ska göra när jag träffar dem första gången. Krama? Skaka hand? Säga mitt namn? Det kan de ju redan. Gaaah, 11e augusti, hurry up!
  Jag har pratat med Gunilla på jobbet och hon har sagt att jag absolut kan ha kvar platsen, det finns ju ett gäng som bara jobbar på sommaren ändå och jag är ju tillbaka till juni/juli. Bort med mörka kvällar och regniga dagar COME GET ME, SUMMER.

Om bristen på bilder skapar misstankar kan jag bara försvara mig med att jag fortfarande skriver på familjens gemensamma dator men pappa har sagt att det finns en chans att någon mirakeldoktor kan återkalla mina filer från dödens djupa avgrund och skänka min kära dator livets ljus tillbaka. Än finns det hopp. Idag är jag glad och full av förväntningar och längtan.

XXX
frida

Jag ska flytta till en by. Jag ska lämna kalla Sverige och flytta till kalla Idaho. Woo! Eller jag vet inte om det är kallt där men det ligger i norr så jag drog den slutsatsen. "Staden" heter Aberdeen och har tvåtusen invånare. Tvåtusen! Södra Latin har tusen elever. Det bor fler människor i Kisa! Matilda, the time has come, nu är du storstadsbon av oss två. Tvåtusen. det är INGENTING. Förstår ni själva hur löjligt lite det är? I och för sig är det bara 9 km till närmsta storstad där det bor, hör och häpna, fyratusen invånare.
  Vad har jag gett mig in på?
  Jag kommer ha fem syskon! Först tänkte jag: Wow, fem syskon. Sedan tänkte jag: Shit... FEM syskon? Jag hoppas de är snälla små änglar och låter mig fläta deras hår. Då blir jag happy. Åtminstone är de flesta tjejer så vi kan ha girl party och klä ut oss till nallar. Sedan kan vi baka en tårta och gå några hundra meter (eller hur långt det nu är till närmaste granne) och bjuda dem på tårta med tomat. Kalas!

Stockholm i mitt hjärta, låt mig ta med dig och tunnelbanan till Idaho (Försök tänka in det i den riktiga sången)

I övrigt har min hårddisk kraschat (därav inga bilder i inlägget), så de som vill komma på minnesstund för mina bilder, min musik, mina arbeten, mitt liv, ni är välkomna till Skansen imorgon 13.37. Eliiit.

XXX